Analbagge

Jag är så jävla sur. Vi såg precis Guldbaggegalan, och det enda man kan säga är ju: Fan vilket skämt! Ärligt talat, vad är det egentligen för fel på det här landet? Jag vet inte ens vart jag ska börja; med Sissela Kyles skämt som var ungefär lika fräscha som henne själv, eller varför inte med hur fan en jävla barnmusikal kan anses vara såå bra. Visst, jag har inte sett Förortsungar, men jag kan bara inte tro ett spår på att den skulle kunna vara en fis i rymden i jämförelse med till exempel Farväl Falkenberg. Jag säger inte att Farväl Falkenberg är det bästa jag någonsin har sett, men den är i alla fall nyskapande, smart och får en att fundera. Jag har väldigt svårt att tänka mig att Jennifer Brown kan leverera samma sak. Det är så otroligt PK att jag mår illa! Så jävla typiskt äckligt svenskt och multikulturellt och integrerat med en film om förorten och OJOJOJ en rockkille som kan ta hand om barn. Vänta, bäst att ringa Alexandra Pascalidou så hon får kåsera över saken!

Jag är i princip mer sur över det här än över att Crash fick Oscar för bästa film. Jag menar, där var det ju ändå amerikaner som hade fingret i smeten. Men sen inser jag ju: Vänta, är Sverige ändå så jävla mycket bättre än USA? Hm.. I USA har "man" i alla fall så mycket stolthet kvar att stora prisutdelningar inte plötsligt förvandlas till Örkelljungas årsrevy och man kan i alla fall se värdet av något slags djupare budskap. Men inte i gamla fina Svedala, här finns det bara två lägen: "Jag vill tala speciellt till dig Ingmar" eller "Fram med pruttkudden!".

Nej, jag tror inte ens att det är bra för mig att skriva mer om det här. Jag lär aldrig kunna somna i natt av ren ilska. Och förresten; vilken film var det nu som var Sveriges officiella bidrag till Oscarsgalan? Var det Förortsungar? Nej, trodde inte det va.