"Det kommer för mig ett par rader ur en berömd dikt:

L'ombre d'un vieux poète erre dans la gouttière
avec la triste voix d'un fantôme frileux

"En gammal skalds skugga irrar i takrännan med den sorgsna rösten hos en fruset spöke." Det var tur för Baudelaire att han slapp höra hur det låter på svenska. Det är på det hela taget ett förbannat språk vi ha. Orden trampa varandra på tårna och knuffa varandra i rännstenen. Och allt blir så påtagligt och rått. Inga halvtoner, inga lätta antydningar och mjuka övergångar. Ett språk som tycks vara skapat till bruk för den outrotliga pöbelvanan att plumpa ut med sanningen i alla väder."

Man kan säga vad man vill om Hjalmar Söderberg, men snacka om att han är bra på att sätta fingret på saker. Hahaha. Det är sånt som är så härligt med att plugga litteratur.